Non amo il caos ne la frenesia… amo la campagna, il verde e la tranquillità. Forse è per questo che vivo le città velocemente, con una ‘toccata e fuga’. Qualche mese fa però è stato diverso… ho conosciuto una Milano splendente, abbagliante, aggregante… insomma ho vissuto un pomeriggio e una sera in una Milano che non mi aspettavo.

Dalla Stazione Garibaldi, attraversando la strada, mi sono diretta verso Piazza Gae Aulenti, uno spiazzo circolare di ben cento metri di diametro dedicato all’architetto e designer da poco scomparsa. La visione delle moderne e splendide architetture progettate dall’architetto argentino Cesar Pelli, in collaborazione con lo studio italiano Land, mi hanno letteralmente abbagliata.

Luci, färger, fontane e varie proposte culturali, hanno reso questa piazza un vero punto aggregante per la città.

Men inte bara, attraversando un passaggio pedonale si incontra l’opera urbana di Alberto Garutti. Ventitré tubi in metallo cromato disposti in circolo che, richiamando quasi per amplificare la nostra voce, ci permettono di salutare il mondo dicendo: “Siamo pronti! Milano vi aspetta!

Superato un passaggio pedonale, una lunga gradinata mi ha condotto in Corso Como, il centro della vita di Milano, att, con i suoi locali e le sue vetrine, va vissuto passeggiando. Nyckelordet här är: “aggregazione”.

Si era fatta sera… come dico spesso le città vanno vissute di giorno e di notte, l’unico modo, per mig, per conoscerle pienamente. Accese le luci Milano si è vestita, come sa fare solo una signora elegante indossando un abito da sera.

Vi consiglio di non perdervi la visione dei bellissimi murales degli studenti del Liceo Artistico Umberto Boccioni di Milano, presenti sulle pareti del corridoio sotterraneo della fermata ‘Stazione Garibaldi’ della metropolitana.

La bella Milano si è preparata per EXPO 2015 un evento unico per il “Sistema Italia”: en Expo med den första modellen Digital Smart City del futuro, un quartiere ecocompatibile a pochi chilometri dal centro.

Una grande Milano pronta ad accogliere il mondo!

Adoro questo tratto della costa Adriatica per i suoi piccoli borghi, per le grandi pareti rocciose a strapiombo sul mare, e per i bei sentieri del Monte Conero… un vero paradiso.

De dominerande färgerna här är de vita klipporna, det blå havet, e il verde della sua lussureggiante vegetazione.

Una riviera da scoprire che non mi ha mai deluso. Sono tante le località che meritano di essere visitate, ma la mia preferita è Sirolo, la perla dell’Adriatico.

Sarà per la sua pace, per il suo mare, o per le sue rocce… resta il fatto che dalla prima volta che l’ho vista me ne sono innamorata.

Secondo una leggenda il suo nome trae origine dal condottiero Sirio, che nel IV sec. conferì queste terre ai suoi fedeli. Un borgo medievale delle Marche ricco di storia e di siti archeologici.

Sirolo, tra collina e mare, una meta molto apprezzata sia dai turisti italiani che da quelli stranieri. Lungo la costa si può ammirare la grotta Urbani e i faraglioni della spiaggia delle due sorelle.

Un tratto di mare per chi ama gli scogli, le pareti rocciose, il mare cristallino, e i percorsi nella natura.

Durante il mio ultimo viaggio a Roma ho visitato l’antico Ghetto Ebraico, uno tra i più antichi al mondo. Lo fece realizzare nel 1555 Papa Paolo IV, emettendo la bolla ‘cum nimis absurdum’ con la quale obbligava gli ebrei a vivere in un’area delimitata con regole ben precise.

Ricordo ancora lo strano silenzio che ho colto da subito entrando in questo quartiere. D’un tratto la confusione cittadina di Roma era sparita… tutto era tranquillo, ordinato e composto.

Massimo D’Azeglio i 1948 lo descriveva così: "Che cosa sia il Ghetto di Roma lo sanno i Romani e coloro che l’hanno veduto. Ma chi non l’ha visitato, presso il ponte Quattro Capi s’estende lungo il Tevere un quartiere o piuttosto un ammasso informe di case e tuguri mal tenuti, peggio riparati e mezzo cadenti, nei quali stipa una popolazione di 3900 människor".

Voglio solo ricordare una data, quella del sabato 16 Ottobre del 1943. Le truppe tedesche della Gestapo, la polizia segreta di stato del terzo Reich, tra le 5,30 e le 14,00 portarono via dalla comunità ebraica 1529 människor, avses 363 uomini, 689 donne e 207 bambini. Dopo averne rilasciati alcuni, 1023 furono deportati ad Auschwitz. Solo 16 di loro si salvarono, 15 uomini e 1 donna.

Al processo di Norimberga questa organizzazione fu condannata per crimini contro l’umanità.

E’ solito dire… ‘Roma caput mundi’.

L’arte e la storia di Roma, città eterna, non finirà mai di stancarmi. Appena posso scappo da lei, e rivivo tra le sue strade e le sue piazze, la bellezza di una città italiana unica al mondo.

C’era ‘na vorta, tanto tempo fa, På den platsen började livet strömma längs den eviga floden, da quer rivo, che sempre te faceva sentì vivo,  Ditt eländiga namn Rom, e fù ‘n portento, er popolo romano era contento, perché chiunque venisse a rimirallo, faceva poi de tutto pe imitallo! Låt oss säga det:  "Milan är en fantastisk grej!” “Turen se, che le maravilliosa!” Io me li guardo, då undrar jag vad: “Roma però è tutta nantra cosa!"Var du än går runt i världen, sempre ‘n segno de Roma troverai, Jag vet väl, che da Adamo in poi, è sempre questa, ar monno, “La città! Rom!” Mario (poeta anonimo)

L’ultima volta che sono stata a Roma, dopo aver passeggiato a lungo, mi sono fermata a Castel Sant’Angelo per una visita. Mi ero sempre limitata a vederlo dall’esterno, ahimè sbagliando. Per questo motivo ho voluto rimediare, scrivendo qualche passaggio della sua storia.

Lo sapevate che adoro i castelli e i misteri… ?

Questa fortezza, inizialmente chiamata Mole Adriana, tillsammans med Colosseum var en symbol för romerska prakt. Originariamente la maestosità della struttura era assai più notevole di quella che oggi è visibile ai nostri occhi: si posizionava su un basamento rettangolare, sopra il quale sorgeva una grande torre ornata da colonne doriche e innumerevoli statue. La struttura difensiva era composta da 6 torri, 164 merli, 14 piazzole per le artiglierie, och 18 feritoie.

La sua costruzione iniziò nel 123 d.C. per volere dell’imperatore Adriano, che la voleva come suo ultimo giaciglio. Det ligger askan av den kejserliga familjen tills Caracalla i 217 d.C. I 590, anno in cui Roma fu colpita da una grave pestilenza, venne organizzata una processione per scongiurarla. La folla, una volta giunta davanti alla Mole Adriana, ebbe una visione generale dell’arcangelo Michele che, con la spada fiammeggiante, d’incanto mise fine alla diffusione della peste. In suo onore venne eretta una cappella, e in seguito fu posta la statua dell’arcangelo Michele.

Durante la visita sono stata colpita in particolare dal Passetto di Borgo. Questo passaggio, realizzato nel 1277 da Nicolò III Orsini, collega il Castello con i Palazzi Vaticani. Un corridoio fortificato lungo 800 metri chiamato dai romani er corridore. Serviva ai pontefici come via di fuga nei momenti di pericolo.

Chissà che misteri lo avvolge…

Källa: "Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità di Roma” di Claudio Rendina

Adoro i sassi, praticamente li raccolgo ovunque. Sono pezzi delle terre che visito e che spesso non vorrei lasciare. Averli vicino mi trasmette energia, mi riporta alla mente i ricordi e mi fa sentire meno lontana. Efter att ha sagt, potevo mai non andare ai Sassi di Matera?

Ricordo che la prima volta ne sono venuta a conoscenza chiacchierando per caso con una persona a Milano. Era stato costretto ad andarsene per motivi di lavoro. Ne parlava con nostalgia e tristezza, ma nello stesso tempo descriveva un luogo quasi incantato, tanto da incuriosirmi fino ad andarci io stessa.

Quando sono arrivata, già dal primo sguardo, ho capito la nostalgia di cui parlava… I miei occhi guardavano un presepio… I Sassi di Matera sono antiche abitazioni ricavate da scavi nella roccia calcarea.

Sono stati riconosciuti Patrimonio Mondiale dell’UNESCO nel 1993. Un sali scendi di gradinate con scorci indimenticabili che solo vivendo si può realmente apprezzare.

Mel Gibson, regista del film “La passione di Cristo”, li ha scelti come luogo d’ambientazione per le scene della sua pellicola.

Molto facile capirne il motivo… solo passeggiando qui si vive la storia.

Ponza, un’isola di origine vulcanica in provincia di Latina situata nel mar Tirreno, den största av de Pontinska öarna. L’ho conosciuta grazie ai racconti di un amico che mi ha parlato, con così tanto amore della sua terra, da indurmi a visitarla.

Chi approda a Ponza si prepari alla vista di bianche falesie rocciose, di grotte, di anfratti, e di acque color smeraldo dai limpidi fondali. Un’isola di pescatori dalla bellezza selvaggia, dalle grandi distese verdi, e dalle caratteristiche case color pastello.

Le isole, da sempre, mi attraggono per la pace e per il benessere che mi sanno trasmettere. Da una terrazza sulla collina di ‘Le Forna’, località a 7 km dal porto raggiungibile attraverso una strada panoramica, ho goduto dei colori, dei profumi, dei tramonti, e della visione notturna delle luci delle case ponzesi in lontananza.

Scenari unici della nostra bell’Italia, che fanno comprendere quel legame nostalgico che si instaura dopo la visita a queste terre. Nei giorni passati a Ponza ho esplorato la natura e le tante calette raggiungibili via mare e via terra attraverso i molti percorsi turistici. Raccontarli non è sufficiente, bisogna viverli… Bilder, in questi casi, valgono più di mille parole…

Circondata dal mare e abbracciata dalla natura…

Den’ stata questa la prima sensazione appena arrivata a Ponza. Dalla mia terrazza sulla collina di Le Forna, piccola frazione dell’isola, ho goduto dei tramonti rotti solo dal frinire dei grilli, e dai richiami dei gechi in amore.

La mia esplorazione dell’isola, dietro consiglio di un pescatore, è iniziata a Cala Gaetano, una baia a Le Forna raggiungibile via terra attraverso una ripida scalinata.

Cala Fonte, un antico porticciolo dalle acque color smeraldo ancora oggi usato dai pescatori. Sotto un piccolo passaggio, in una grotta naturale che divide il mare, cullata dalle onde ho trovato un fresco rifugio per sfuggire alla calura estiva.

A Ponza, i Baia di Cala Feola, c’è un tratto di mare chiamato Piscine Naturali. Facile capire il perché di tale nome…

Le isole vanno vissute via terra e via mare… Durante un giro in barca ho ammirato Cala Inferno, luogo suggestivo e ricco di storia il cui nome, mi dicono, ha origine dai 350 steg som en gång var nödvändigt för att uppnå det.

Omedelbart efter porten visas den majestätiska grotte di Pilato, l’antico Murenario romano risalente al I secolo a.C.

Capo Bianco, una bellissima baia di roccia tufacea accessibile solo via mare, che colpisce per il bianco dei suoi scogli. Federico Fellini ha girato qui alcune scene del film Satyricon.

Immancabile la tappa via mare davanti all’imponente Arco Naturale.

Cala dell’acqua, dominata da Forte Papa, una fortificazione cinquecentesca di età borbonica. Namnet på denna vik kommer från svettas den steniga sidan.

Ponza, en ö där naturen lever och livet i det förflutna, non certamente meta ideale per chi ama il turismo di massa. Passeggiando nei suoi molti percorsi, ho potuto ammirare fiori e piante dai profumi intensi e dai colori brillanti.

Per chi ama le spiagge lunghe e attrezzate, io meno, dal porto, con dei piccoli traghetti che effettuano un servizio continuo, si arriva a Frontone. In realtà lo si può raggiungere anche via terra attraversando un percorso tortuoso, att, per le difficoltà conseguenti, non è consigliato a tutti.

In barca con Aniello, un uomo nativo del posto che ha dedicato la vita al mare, tra le tante bellezze naturali tra cui da sempre ha la fortuna di vivere, ho potuto ammirare la meravigliosa isola di Pamarola, base fino al ‘700 di pirati barbareschi. Chi avrà l’opportunità di visitarla si prepari alla visione di limpidi fondali, di mare cristallino, di faraglioni e grotte… scenari da sogno di un’isola italiana tra le più belle al mondo.

Jag lämnade ett par dagar Ponza… un’isola che vive principalmente di turismo, che riporta indietro alla vita di un tempo, e che non dimenticherò, det med sinnet med hjärtat det.

Det är inte lätt att leva från havet…

Nature, mare e cucina del territorio, elementi essenziali per le mie vacanze. I senaste dagarna har jag smakade på ön och samlat några typiska livsmedel, che a breve vi racconterò…

Qui di seguito segnalo alcuni numeri che mi sono stati utili durante la mia visita a Ponza.

• Collegamenti

Laziomar: Formia tel. 0771 23800 / Ponza tel. 0771 80565 / Anzio tel. 06 9860083

Aliscafi Vector: Anzio tel. 06 9945083 / Ponza 0771 80549 / Formia 0771 700710

• Pro Loco

Pro Loco Ponza tel. 0771 80031 – www.prolocodiponza.it

• Välkommen

Agenzia Maridea di Marianna Impagliazzo tel. 0771 809684 – www.marideaponza.it

• Gite in barca

Sig. Aniello cell. 339 8309248

År sedan upptäckte jag Salento ... Jag säger upptäckt eftersom jag inte tänka så mycket skönhet i konsten, Historia, hav, växtlighet, av smaker koncentrerade i en landremsa. Jag minns suckar med havsutsikt, promenader bland olivträden, de intensiva smaker och full av värme ... enkla saker som gör att du älskar livet. Och "så började min kärlek till Salento, è stato come quando t’innamori, och hjärtat slår snabbare ...

Har du någonsin sett grottan av poesi? E "i Roca gammal, en 20 km till Otranto; bland annat ligger i en arkeologisk plats. Jag åkte dit tidigt på morgonen, att njuta av intimitet av platsen när alla sov fortfarande. Mi sedevo su una roccia e con lo sguardo rivolto al mare viaggiavo con la mente… è modo con cui l’anima fa l’amore con la terra.

Cave of poesi

Questo fiore nella sabbia che ho fotografato a Gallipoli è una delle 1390 olika arter av blommande växter i Salento.

Blomma av Salento

Här är den berömda basilikan Santa Croce, i den historiska stadskärnan i Lecce. År 1353, stilen i barock Leccese. A Lecce, bortom havet, var du än ser den typiska stenen i området som heter "leccisu". De stenbrott som vi utvinner ligger i den södra delen av Salento halvön, vid Adriatiska kusten. Med denna sten gjordes fasader av kyrkor, kupoler, golv och mycket mer.

Basilikan Santa Croce i Lecce

Den vackra katedralen i Otranto ligger på den högsta punkten i staden. I början av sin konstruktion går från år 1080. Vad som gör den speciell är den magnifika mosaikgolv tillverkat av monaco Pantaleon, Dekanus vid fakulteten för målning vid universitetet i Casole.

Katedralen i Otranto

Här är ingången till grottan Zinzulusa, en Castro, i provinsen Lecce. Dess namn kommer från "Zinzuli" som i Salentino dialekt betyder "trasor hängande". Har tillskrivits de kalkstensformationer som hänger från taket som trasor hängande.

Grotta Zinzulusa

Detta är fyren i Santa Maria di Leuca tas i drift i 1866. Du kan klättra upp till terrassen med en spiraltrappa går bra 254 steg. Santa Maria di Leuca, badort känd för sina grottor, ligger i en vik mellan Punta och Punta Ristola Meliso. Molti pensano che sia qui che il Mare Adriatico e il Mar Jonio si incontrino. Sanningen är att denna omfamning är Punta Palascia, nära Otranto.

Lighthouse i Santa Maria di Leuca

Icke en enda, grund, tre volte per vedere tutte le bellezze del Salento… terra da vivere e da rivivere.

I huvudet det normandiska slottet Santa Severina i Crotone

Crotone, en av de viktigaste platserna i antikens Grekland har namn efter den typiska odlingen av vete som är produkten bröd Cutro, Produkt De.Co.

Jag har känt dessa länder under en himmel "murfuruso" som i Kalabrien dialekt betyder täckt; det var endast under en kort, eftersom solen har lyst strålande på himlen under större delen av tiden tillbringade jag det. Denna dialekt term har använts av författaren och konsulten konstkritiker, Anna Russano Cotrone, en passionerad kvinna som, i samvaro, Jag berättad historia och traditioner i detta land, grund för att tala om de områden som du besöker, du måste leva dem med sitt folk.

Författare till boken "High Crotenese Calabria - Monument, konstföremål, historia, människor "som publiceras av Gangemi utgivare, gjorde mig den äran att följa med mig och vara min guide under en mycket speciell eftermiddag besöker dagar i Kalabrien.

Med Anna Russo Cutrone, autrice av "High Crotenese Kala

1'Day

Den första delen av min turné i mark Crotonese var besöket i Norman slottet Santa Severina i dalen av Neto. En medeltida by, tack vare sin höga höjden gör att du kan njuta av fantastisk utsikt. En militär struktur från de bysantinska ursprung omgiven av krenelerade murar, nu ett museum som innehåller arkeologiska.

Santa Severina – Crotone

Norman slottet Santa Severina – yttre

Mitt besök fortsatte att Castle Caccuri, medan en stor feodal territorium. Vi nådde det efter körning har smala gatorna i de gamla byarna. Väl framme på resmålet jag kom till det sista steget för att till fullo njuta av utsikten från tornet.

Castle Caccuri – Crotone

Ett månlandskap gjorde att den polerade stenen under århundradena efter vinden, som har vänt dess väggar, skapar grottor wind.

Cave of Sileni – Serra Grande

Det var lunch tid. Navigator pekar på Cave of Sileni, i Serra Grande. Den Sileni var gamla gudar goderecce som haft jaga nymfer i grottor. En plats för lugn och tystnad, en plats att meditera och slappna av. I en av dessa hade vi lunch med typiska lokala; en sällsam grotta i detaljerna, som för de utrymmen som skapas i väggarna för att hålla kyla vinflaskor.

Cave of Sileni, i Serra Grande

Inne i grottan av Sileni – Serra Grande

Kommer ner från Serra Grande i en krog Cuccari träffade jag en vänlig grupp av spelare kvast. Jag minns när min morfar Giuseppe gått så eftermiddagarna. Jag fortfarande svartsjukt sina napolitanska spelkort som på den tiden hade gett mig.

Stunder av livet i Santa Severina

2'Day

Det första steget i den andra dagen av min turné i inlandet i Crotone var i Park och Arkeologiska museet i Capo Colonna. Här stod den antika Heras tempel Persephone, en av de största av. Vad du ser nedan är den sista av 48 kolonner som ursprungligen komponerade det. Jag gick en lång tid i detta naturreservat, njuta av vacker havsutsikt.

Reserva och arkeologiska museum Capo Colonna

Arkeologiska museet i Capo Colonna – resterna

Arkeologiska museet i Capo Colonna

Efteråt fick vi i riktning mot Le Castella, den berömda badorten som spelades in i 1965 filmen "Den armata Branca". Den verkliga skönheten i platsen, dock, är dess ursprung Aragonien slott nyrenoverade. E "är ansluten till fastlandet genom en smal landremsa, och idag är hem för evenemang och teaterföreställningar.

Le Castella, känd badort

Le Castella – Rock

I dessa få dagar började jag känna Calabria, land av stor historia, mark att bli upptäckta och omvärdera. Ett särskilt tack till min kära Martin, min guide Gal Kroton, och Piero Romano av Fattoria San Sebastian.

Jag älskar att lyssna på naturen, kanske det är därför min ande känns sydligaste syd, där intensivt uppfatta hans samtal. Jag var nitton när jag insåg, Jag träffade Puglia, kärlek vid första ögonkastet.

En region med en kustlinje på 800 km, den längsta och mest varierade i Italien. Långa stränder omväxlande med klippor, calette, tall och enbär skogar. Det finns två nationalparker: en av Garganos och Alta Murgia. Tre Aree Marine Protette: Torre Guaceto, Tremitiöarna och Porto Cesareo. Sexton statliga naturreservat och arton regionala skyddsområden. En biologisk mångfald för att bevara och skydda.

Torre Santa Sabina

Den’ i detta land som jag tillbringade min senaste semester, mellan Bari och Brindisi, Taranto.

Mine är ett hektiskt liv, gått mellan natur, kunskap och upptäckt. Sanningen är när vi älskar det vi gör, inte annorlunda än tiden mellan arbete och semester, perched något icke esclude annan.

Torre Santa Sabina

På den tiden såg jag gamla vänner, och jag har träffat nya. Många känslor, som den dag då, i havet i Taranto, under en plötslig storm båttur fick mig att inse hur mycket kan vara högt och fränare hav.

I dessa stunder såg jag rädslan, men också modet hos en kvinna, Aurora, som introducerade mig till sin sida och den känsliga och ömtåliga, beslutat och fastställt att en kvinna som vet hur man ska reagera på problem.

Mare i Burrasca – Pier St Eligius (Marina Taranto)

Efter stormen har jag inte haft att missa Friselle havsvatten framställd som en gång gjorde fiskarna Salento.

Friselle havsvatten

Tillsammans med Catherine, Jag träffade en kvinna som nonchalant promenera längs stranden i Torre Santa Sabina, Jag besökte platser som länge har velat se. Efter att ha talat länge, uppmuntrar mig att komma från klipporna för ett dopp, en enda rekommendation: “Cynthia, denna plats vid liv med andan i södra.“

Vår turné startade i Polignano a Mare, en pittoresk by uppe på en klippa med utsikt över havet. Många minns honom för att vara födelseplatsen för Domenico Modugno, Jag minns särskilt poesin i landskapet.

Polignano a Mare

En glimt av Polignano a Mare

Klippan i Polignano a Mare

Samtidigt reser jag vilja dela tankar och foton på nätet. Den’ så att människor som följer mig i min resplan, samt skicka värme och nostalgi av de länder som har tvingats lämna, ge mig råd och direkt mig. Ett mer intensivt sätt att leva resan.

Tack vare den information Emanuela kommentar på ett foto, Polignano jag smakade för första gången på Granite med vispad grädde och kaffe "Supermago Frost ', en glassbutik i den historiska grundades av Joseph Campanella 1935.

Iced kaffe med grädde och Supermago Frost

Nästa stopp var i San Michele Salentino, i provinsen Brindisi. Ett land där ungdomar vill ventilera sin poesi med riktiga attacker poetiska’ skrivet på väggarna.

Attack poetisk i San Michele Salentino

Attack poetisk i San Michele Salentino

Attack poetisk i San Michele Salentino

Efter dikten berättelsen. En Brindisi, som i alla städer i Apulien, det finns mycket. Här jag besökte Duomo och kolumner, alte ben 19,20 meter, symbol för staden och i slutet av Via Appia.

Katedralen i Brindisi och pelarna symbol för staden

Detta är delstaten ravinerna. Vännen Rosana Tinella introducerade mig till en av Mottola. En ravin består av en serie av grottor uthuggna i berget, som rymmer tre stenkyrkor full av graffiti högmedeltiden.

Gravina di Mottola

Mellan besöken, och den andra har jag inte haft att missa en maträtt av orecchiette och drog sig i tomatsås med färsk ricottaost, tillsammans med de traditionella skivor av vattenmelon. Katarina berättade för mig att denna mix av olika storlek deg bereds tillsammans med flit för ett bättre utfall av skålen.

Strascinati gift och orecchiette med tomatsås och färsk vattenmelon

Vi kunde inte missa en kväll tillägnad Pizzica. En mycket gammal traditionell dans av Salento, som hänvisar till den rörelse som gav hjälp till kvinnor som plockade ur fågelspindel, Salento term för att indikera tarantula.

Den Pinch

Det finns föreställningar om att naturen har att erbjuda och att du inte kan förlora…

L'alba Torren Santa Sabina

Solnedgången i Specchiolla

Molnen skiftar i rosa i Torre Guaceto

Månen glints av silver i Carovigno

Om jag blundar, sinnet och tankar går ut till landet. Jag saknar dess Trulli och sina vita hus, dess hav, klippor och vilda stränder. Jag saknar de olivträd, den röda jorden, kvitter syrsor och cikador. Jag saknar doften av fikonträd bränd av solen, blommor med ljusa färger, stenmurar och ljudet av vinden ...

Trullo i San Michele Salentino

Specchiolla, Carovigno

Olivlund i Carovigno

Blommor av Brindisi

Blom kapris

Korall på Pier St Eligius i Taranto. Effekter av förändrade temperaturer som gör att du tror…

Blommor av Brindisi

Blommor av Brindisi

Anläggningen av fjärilar

Stenmurarna

Den Gravina di Laterza, en kanjon av extraordinära skönhet som nyligen, under besöket av’Farm Bell vän Paolo Barberio, Jag hade nöjet att besöka. En djupt snitt i provinsen erosiv Taranto som sträcker sig över en längd av 12 km, med ett djup av ungefär 200 meter, och en genomsnittlig bredd på 400.

En plats som lämnade mig andfådd, och jag har upplevt sitter på marken lyssnade till vinden med tanke på dess enorma kalkstensväggar. Omgiven av frodig Medelhavet vegetation, Jag bodde de stunder i djup meditation. Kanske för att några år jag gör en resa accelererat med mig själv. Jag tror att det är ute efter att tystnad vila i frid, och det finns bara leva i kontakt med naturen.

Bär ord Thich Nhat Hanh, Monaco och poetisk buddhista Vietnamita.

"Jag gillar att gå ensam till landet körfält, mellan ris växter och vilda örter, att placera en fot efter den andra med omsorg, medveten om att gå på detta underbara land. I dessa stunder, att det är något magiskt och mystiskt. Vanligtvis tycker vi att det är ett mirakel att gå på vatten eller i luften. Jag tror i stället att det verkliga miraklet är att gå på jorden. "

Den Gravina di Laterza

En särskilt skyddsområde område av gemenskapsintresse som heter “Område av ravinerna“. Det enda stället i Europa där bon Gam, den minsta gam vars namn härstammar från dess benägenhet att livnära sig på resterna av nötkreatur. En rovfågel närvarande från mars till september vingspann på omkring 170 cm.

Under årstiderna, det finns många växt-och djurarter som lever här vildmark. En rad av färger och dofter som, är inte den avete occasione, Jag rekommenderar att du besöker följande olika vägar tillgängliga för fler.

E "på detta område som kommer den extra jungfru Paul. En produktion av ekologiskt jordbruk i hjärtat av landet av raviner som fortsätter i generationer.

En enbär träd femhundra år – Farm Bell

Laterza är inte bara känd för ravinerna och olivträd. Dess bröd, producerad av bagare laertini, är känt för kvalitet som garanteras och skyddas av konsortiet med samma namn.

Efter en gammal ritual, bakas i ugnar som värms med ved arom som ger den unika egenskaper.

Ett recept i arv från generation till generation som tillät staden Laterza att gå med i föreningen City of Bread.

Bröd Laterza

www.oasilipugravinadilaterza.it