Och 'hela började sent 2019, nästan obemärkt, eller bättre, Kanske var vi att vi inte ge tyngd åt nyheten började anlända från Kina. Omedveten om tsunamin som skulle ha överväldigat oss några månader senare, Vi gick vidare med våra liv, spelar ner ... – verkligen en dålig influensa, men genom att, Överdriv inte – vi sa så. Men ingen. Den sorgliga verkligheten visar.

Eftersom vi är vana att leva med det lätthet som förde oss för många år inte tro att en tragedi av denna storlek kan innebära oss. Men hur kan?! Människor som mig som bor i Lombardiet – regionen med fler smittor, hälsa excellence region – om han fortsätter att fråga. Sanningen är att vi inte var redo. Bort det mig att göra kontroverser, det sista vi behöver just nu. Nu är vi tackar speciellt alla inblandade i denna nödsituation ... ja, Vi måste hjälpa dem och hjälpa oss med det sociala avståndstagande så är nödvändigt för att stoppa smitta. Det kommer att finnas tid för reflektion som kan dras av denna hårda läxa.

För några dagar sedan jag fann mig själv att lyssna på en gammal man… "Det, för människor i min ålder är värre än krig, Jag kan säga med säkerhet, eftersom jag har bott. Vi seniorer lever i ensamhet av rädsla för snubblat på denna osynliga fiende. teknik hjälper, det är sant, men många av oss har inte så bekant med den för användning. Några, Det finns också TV, men för att bekämpa ångest är ofta bättre att stänga." Jag hörde också historien om en läkare och flyttade samtidigt hjälpa traumatiserade patienter på vårdavdelningar Covid: "Ett ögonblick var det, En stund senare var han borta…"

New corona COVID-19

COVID-19, ’CO’ per korona, 'VI' per viral, ’D’ per sjukdom (sjukdom på engelska) och '19' för det år då den identifierades. Ett nytt särskilt aggressiv och smittsam coronavirus kallas så för sin form av en krona med taggar, vars infektion leder till mer eller mindre allvarliga andningsproblem. En infektion som visade sig för första gången i Wuhuan, i Kina, vars mest vanligaste första symptomen är feber, trötthet och torrhosta. Den sprider genom den enkla nysa, eller röra näsa och ögon mun med förorenade händer. För att begränsa dess spridning är kritisk nysa eller hosta i en vävnad (att kastas omedelbart in i en papperskorg) eller böj armbågen, och tvätta händerna noggrant med tvål och vatten. En patient kan definieras som läkt efter upplösningen av symptom, och slutgiltigt, efter att ha varit negativt resultat på två på varandra följande svabbar utförs på ett avstånd av 24 timmar av varandra. Indikationen för att köra pinnen i symtomatiska personer utförs på läkare. Med tanke på den globala räckvidd av denna nya sjukdom den 11 mars 2020 WHO förklarade pandemi COVID-19. (Källa: Hälsoministeriet)

För några dagar sedan jag hade en födelsedag, en födelsedag som jag aldrig kommer att glömma, upplevt nästan, tänka på vad som kommer att hända med min vackra Italien. Jag undrade om en gång under denna nödsituation kommer att fortsätta att känna sig förenade som i denna svåra tid… Om vi ​​stöder våra hantverkare, nu mer än någonsin böjas av krisen. Om vi ​​fortsätter att känna att känslan av tillhörighet till Italien, som i dessa dagar har vi alla glada och värmde mitt hjärta. Förra året, under trycket av dessa reflektioner jag beslutat att ge min bok en provocerande titel: Väl där var italienare. Väl, Jag tror att efter slutet av denna nödsituation som drabbar oss så hårt vi blir klokare, men särskilt, Vi vet hur man försvara vår italienska aldrig. vi behöver, ALL. Detta är åtminstone min största hopp.

Covid-19, Frågor och svar  www.salute.gov.it

Oggi esco dal mio seminato abituale. Parlerò di famiglia. Perché lo faccio? Perché questo è il mio spazio per fermare i pensieri e per fare chiarezza. Non ho la presunzione di farla per gli altri. La faccio per me. Forse mi comprenderà chi mi conosce, e forse, anche chi ha imparato a farlo leggendo le mie parole.

One, parlerò di famiglia, come la intendo io: un nucleo che nasce dall’amore di due persone, nel rispetto e soprattutto nella verità. Non sempre genera figli, né ha componenti dello stesso sesso, né dello stesso credo. Un concetto di famiglia che nella continuità richiede coraggio e onestà; che non segue modelli e che non alimenta apparenze né ipocrisie. Un’unione che crea condivisione e che genera felicità e benessere.

Utopia? Inte, solo coerenza.

Che sia in atto un cambiamento dei costumi nella nostra società è più che evidente. Su questo credo che nessuno abbia nulla da eccepire. La stessa legislazione sta legiferando nuove normative che riportino le leggi al passo con i tempi. Troppi interessi economici hanno fatto sì che il matrimonio sia, più che un legame d’amore, un contratto da gestire e su cui basare il sostentamento della propria vita.

Per tutta la vita…

Già… Una promessa che abbiamo fatto in molti, forse perché per anni ci siamo adagiati su un modello di famiglia statico, duraturo nel tempo. Per tutta la vita… come chiedono i sacerdoti celebranti agli sposi durante la cerimonia. Peccato che loro non sposandosi non ne conoscono veramente il significato. Più che per tutta la vita, servirebbe un matrimonio che si rinnova, diciamo ogni cinque anni. Se c’è l’amore continua, se non c’è non alimenta interessi economici e quant’altro. La realtà è che l’Italia è trai i paesi con maggior casi di infedeltà coniugale. Altro che amore…

E i figli… come la mettiamo?

I figli hanno bisogno di modelli mi è stato risposto. Senza dubbio, ma a patto che questi siano veri. Rinunciare a nuovi inizi e persistere in rapporti basati sulla menzogna per l’amore dei figli, è solo una scusa che denota mancanza di coraggio nell’affrontare la realtà. Ho vissuto ciò di cui parlo da figlia, da madre e da moglie. Esperienze che mi hanno insegnato che ciò che conta, nel tempo e nella crescita, nostra e loro, è la capacità di saper instaurare rapporti basati sul dialogo e sulla sincerità. Le verità difficili sono meglio delle bugie di convenienza, att, una volta scoperte, confondono e non permettono di distinguere il vero dal falso.

Crisi dei valori.

Jag ler när jag hör om krisen värden i samband med frekvensen av äktenskap slutar. Märk väl, non che io stessa non l’abbia detto più volte, ma non certo per l’accostamento ad un sacramento religioso che impone scelte che per lo più non vengono rispettate. Quando parlo di crisi di valori, io intendo una crisi etica e morale che condiziona in senso negativo i rapporti in generale.

Potrei continuare a lungo, ma in fondo a che serve… questa purtroppo è la società di oggi, quella dell’apparenza.

Forse non tutti sanno, mi riferisco ai non addetti ai lavori, che i giornalisti si distinguono in professionisti e pubblicisti. I primi esercitano questa professione in modo esclusivo e continuativo, mentre i secondi, possono svolgere attività giornalistica non occasionale e retribuita, e nel contempo svolgere anche un’altra professione. Entrambe le figure, oltre ad essere iscritte all’Ordine dei Giornalisti, hanno diritti doveri e responsabilità. Devono diffondere le notizie nel rispetto della verità, senza condizionamenti e strumentalizzazioni. La loro indipendenza e credibilità, garantisce all’opinione pubblica il diritto a ricevere un’informazione onesta.

I detta avseende Indro Montanelli i 1989 scriveva:

“La deontologia professionale sta racchiusa in gran parte, se non per intero, in questa semplice e difficile parola: onestà. E’ una parola che non evita gli errori; essi fanno parte del nostro lavoro. Perché è un lavoro che nasce dall’immediato e che da i suoi risultati a tambur battente. Ma evita le distorsioni maliziose quando non addirittura malvage, le furbe strumentalizzazioni, gli asservimenti e le discipline di fazione o di clan di partito. Gli onesti sono refrattari alle opinioni di schieramento – che prescindano da ogni valutazione personale – alle pressioni autorevoli, alle mobilitazioni ideologiche. Non è che siano indifferenti all’ideologia e insensibili alle necessità, in determinati momenti, di scegliere con chi e contro chi stare. Ma queste considerazioni non prevalgono mai sulla propria autonomia di giudizio. Un giornalista che si attenga a questa regoletta in apparenza facile potrà senza dubbio sbagliare, ma da galantuomo. Gli sbagli generosi devono essere riparati, ma non macchiano chi li ha compiuti. Sono gli altri, gli sbagli del servilismo e del carrierismo – che poi sbagli non sono, ma intenzionali stilettate, quelli che sporcano.”

Parole sagge dettate dall’esperienza di un grande giornalista della storia italiana, che a mio parere esprimono l’essenza dell’etica del giornalismo. Il mondo della comunicazione, in cui mi sono ritrovata quasi per caso, richiede tenacia, determinazione, passione e indipendenza. Väl, ho deciso di mettere a frutto l’esperienza fatta in questi ultimi anni, durante i quali, percorrendo km e km in lungo e in largo per l’Italia, ho cercato di conoscere le risorse, ma soprattutto di focalizzare gli ingranaggi che bloccano un paese come il nostro, con potenzialità non espresse come dovrebbe essere giusto che sia.

Nyligen, dopo un percorso durato qualche anno, sono entrare a far parte dell’Ordine dei Giornalisti della Lombardia. Ho passato gli ultimi mesi leggendo e riflettendo sulle “Lezioni di diritto dell’Informazione e deontologia della professione giornalistica”, scritto dall’avvocato Guido Camera, e sulle Carte deontologiche, manuali e linee guida, che molti di questo settore dovrebbero leggere, se non tornare a rileggere. I realtà, questa tappa, rappresenta soprattutto una rivincita che ho preso con me stessa. Un punto d’arrivo, eller bättre, un nuovo punto di partenza. Di strada da percorrere ce n’è ancora molta. Det viktiga, è non perdere la voglia di continuare ad imparare e di condividere con entusiasmo il bello e il buono del territorio italiano.

Sammanfattningsvis, per chi vuole intraprendere il mio stesso percorso, ho pensato che possa essere utile un breve vademecum con le condizioni fondamentali per l’iscrizione all’Elenco dei Giornalisti Pubblicisti.

• E’ indispensabile avere esercitato per almeno due anni un’attività giornalistica non occasionale e retribuita regolarmente svolta presso una testata registrata in Tribunale.
• E’ necessario documentare la tracciabilità finanziaria della retribuzione ricevuta: almeno 2000€ lordi nel biennio.
• Gli articoli pubblicati nei due anni, di cui va allegata una copia, devono essere almeno 65 nel caso di quotidiani, och 40 per i periodici.
• Il Consiglio dell’Ordine, da poco più di un anno, ha introdotto per gli aspiranti Giornalisti Pubblicisti un colloquio/esame condotto da un Consigliere istruttore.
  

Testi di riferimento e fonte:

“Lezioni di diritto dell’ informazione e deontologia della professione giornalistica” di Guido Camera. Consultabile in formato pdf nella sezione “pubblicazioni” del sito www.odg.mi.it

Ordine dei Giornalisti – Consiglio Regionale della Lombardia
Via A. Da Recanate, 1  Milano – Tel 02 6771371

Of “I Quaderni dell’Ordine” – Deontologia istruzioni per l’uso. Mario Consani e Guido Camera

Jag tror nu alla vet vad en blogg, en dagbok på nätet föddes ur en passion, på sig att skriva och dela via sociala nätverk, vad vi älskar att leva. Ett fenomen som har utvecklats sedan slutet av 90-talet, och har bidragit till radikala förändringar i hur människor kommunicerar på webben. Ett personligt utrymme fri från begränsningar, på sig att ge utlopp för sina tankar och sin egen kreativitet. En riktig behållare, full av liv och känslor.

Beträffande min, Jag menar bloggen, Jag vet inte hur länge. Det är bara en fas i mitt liv som får mig att känna och lära, komma upp efter ett fall. För vissa, Jag vet att jag kommer att vårda en del av de berättelser som jag har levt, skriva ut dem på papper sidor, oersättliga reskamrater, säger en framtida tidpunkt.

Allt detta för att säga vad? Kanske för att säga att det är den passion som driver oss? Några, ve dem som förlorat, men ve också till dem som missbrukar det! Känsla beaktas i vederbörlig, risken att bli repetitiva, Jag fortsätter att skriva om detta på min personliga utrymme, att klargöra att passionen inte bör användas, ne fraintesa.

Detta är min tanke, ack, tyvärr, inte motsvarar verkligheten i saker. Jag bloggare, älskad och kritiserad, de som engagerar sig genom att anpassa vad de gör,  quelli che mettono nel loro operato non poche energie, som flyttar inom sina tillgångar, beväpnade med kameror och tekniken för att dela. Det är de som använder hela den fria tiden, ofta sin semester, studera och skriva i de mest oväntade timmar.

En del blir så bra att utredas och bli kontaktad av dem som behöver vara kända, ofta utan att erkänna. Detta är den punkt. Låt mig berätta några episoder som involverade mig, och det gjorde mig nästan passera önskan att fortsätta i en värld där listiga råda. Det var ett tag, för jag är inte färdig ännu.

Första fallet. För ett par år sedan blev jag kontaktad för att berätta om livet på en välkänd slottet Bergamo där du catering. Efter att ha känt dem och har hittat sina berättelser intressant, Jag accepterade uppdraget. De var fortfarande behövs ett par möten för att samla in det material jag behövde. För att stödja denna, Jag frågade dem om återbetalning för den tid och reser i bilen. Inget svar, suspenderades därefter samarbete.

Enligt fallet. För ungefär ett år sedan, Jag har varit inblandad i en bloggare-tour-tre-dagars kurs kopplad till främjandet av territoriet i Veneto, exakt till Treviso, en stad som jag älskar väldigt mycket till mina rötter. Ho scritto ‘corso’ perché insieme a noi era presente un fotografo che ci guidava. Man enades om att ersätta resekostnader. Månader har gått, fortsatta löften, ma nulla. Mi ero quasi rassegnata, när, i mitten av augusti, mi è stato di nuovo promesso il rimborso delle spese sostenute entro lo scadere del mese. Fortfarande ingenting, eller bättre, quasi una presa in giro. Min passion är och det av många, och av dessa herrar som vi kallar?!

I går, efter mitt utbrott, in privato molti mi hanno raccontato di vivere le medesime situazioni. Bär ord en vän: “Cynthia, om du skriver, kanske göra en tjänst för oss alla, många saker gå obemärkt förbi, Nu är det på modet att tala om bloggare mer skada än nytta.“

Jag lovade att jag skulle.

Natten ger råd ... är så. Jag agerar med hjärtat, alltid, alltför, spesso a mie spese… ma forse è il caso di cambiare, och vatten, Jag vill inte ändra, Jag vill förbli samma som alltid, utan snarare begrunda mina val. Kom ora, Efter ännu ett förslag som handlas mitt samarbete med löften om synlighet.

Jag är lite trött på detta ord, eftersom den jag, Jag menar synlighet, Jag försökte guadagnarmela ensam, delning, med projekt, i mina tankar, col mio lavoro. Ora io tento di darla ad altri, när de anser det lämpligt, när jag vet att jag skulle kunna göra bra.

Låt bloggare, som jag kallar idag, har en hel del arbete bakom (Jag älskar inte denna definition, men eftersom "för nu’ är, Jag föredrar att kalla gården för bloggare som känner samtalet till jorden). De senaste åren har varit intensiva… års forskning, att leva i verkligheten, lyssna på människor, men de flesta av alla år för att lära sig ... Jag kommer aldrig att sluta göra det.

Jag bor mellan filer, anteckningar, register ... använda alla tekniska hjälpmedel som gör det möjligt för mig att använda nätet för att dela vad jag gör. Dessa är de bloggare, kallas ibland i utbyte mot löften om synlighet… ofta utan ersättning för kostnader (för att ge er ett exempel, jag väntar på en ännu kommit överens om att resekostnader sedan oktober förra året).  Capite che forse qualcosa non va.

Som sagt, som jag säger, Jag vill bara peka och huvud! Kanske är det lämpligt att ändra registret.

Rapport här igen svaret på en fråga Jag blev en kort tid sedan av Justin Catalano (ditestaedigola.com) om utfärdande.

• World bloggare: chi lo ama, chi lo Odia, och som använder. Men vem bryr sig egentligen kommunikationen görs av bloggare och varför .... Cynthia, Vad tror du?

Den passion som drev många bloggare i denna riktning, compresa mig, ville framstå som deras emotionella laddning kopplad till digital kommunikation, kan vara till hjälp i dessa svåra tider som vi lever, till territoriet som produktionerna. Ett fenomen som redan på modet för år utomlands. Många har förstått, och har inspirerats.

Den värld av bloggare är inte alltid lätt, det finns de som agerar enligt den passion, och det finns de som rycks med av enkla mål. Hur som helst, endast avser de läsare som följt framåt i tiden, den passion som har hjälpt många av oss att få igenom tuffa tider.
Den enda öm punkt i detta sammanhang, är att alltför många utnyttjar denna passion utan att erkänna den intellektuella engagemang och inte bara, ägna tid och energi på denna uppgift, vars betydelse har erkänts av samma lokala institutioner.

Bloggare och journalister, passion och yrke, känslor och rationalitet. Två roller vars skrifter har en helt annan känslomässig. Hur som helst, båda kan hjälpa till genom att kommunicera, var och en på sitt eget sätt, landet och dess produktioner. Det viktigaste för mig är konsekvent, som måste bibehållas genom att inte följa vågorna bekvämlighets av ögonblicket.

Därefter, avslutande, inte kräver i utbyte mot synlighet… eftersom sanningen är att om du ringer till oss, synlighet du behöver!