Sedan några år leder öde ofta mig till Taranto, en stad som visste hur många, särskilt för de kända händelserna kopplade till föroreningar. Varför intresserad av och skriva om ett land som vissa har kallat inte min? Svaret är enkelt: eftersom de är italienska, e come tale ci credo. Ho la fortuna di vivere in uno dei paesi tra i più belli al mondo. En nation med ett rikt kulturarv, mat och vin, och ett område som ståtar med den högsta biologiska mångfalden bland länderna i den gamla kontinenten.

En kuststräcka på över 7.000 km. Ett skogsområde på mer än 10 miljoner hektar med 12 miljoner träd, en tredjedel av landytan. Tack vare olika livsmiljöer och dell'aree väder vi har över 55.600 djurart. Vi är en nation med 17 miljoner hektar ägnas åt jordbruket, en industri som genererar kvalitet till Made in Italy garanti. (Källa statliga skogs – uppgifter 2014). Investera på fisket, jordbruk och turism, är det enda möjliga sättet.

Sono queste le riflessioni che ho fatto con Giuseppe Montanaro durante il nostro incontro. Den, dopo avermi ascoltata, genom noggrann person som vad är, Jag svarade: “Du vet Cynthia, desperation av män i söder gör underverk“.

Vi kanske behöver mirakel, o forse, framför allt, Vi behöver människor som tror på territoriet och där du kan gå tillbaka till att tro. L'Italia, Vare sig vi vill det eller inte, är tillverkad av det italienska, Spelare är vi, Matchen är öppen. Det viktiga är att institutionerna sätter oss i stånd att konkurrera, och gå tillbaka till att lyckas.

Joseph Montanaro, Peppino, è nato a Massafra l’11 novembre del 1940. En anställd och en entreprenör präglas av kreativitet. En man vårdande miljö som har beslutat att investera med sitt företag Kika Turismo e Cultura S.p.A.. (Kau, Det första ordet som talas av hans son Philip) jordbruk och turism. Ett konkret åtagande synlig i återhämtningen av arkitektoniska komplex lantligt läge, såsom Grande Colonial Acceptera, The Cottage Mallet Canon,  la Masseria L’Amastuola, Stuga och det heliga korset.

Med etthundrasextio tunnland mark Amastuola omvandlas i Crispiano, i Regional Park "Land of the raviner’ i provinsen Taranto, jordbruksmark inte längre är produktiv i en vingård-trädgård. Vågor av parallella rader av vinrankor varvas med öar i 24.500 olivträd från väl.

Ett projekt signerat av konstnären och landskapsarkitekten Fernando Caruncho, forskning inom ett område av arkeologiskt och historiskt intresse under överinseende av arbetsledning för arkeologiska arvet i Puglia, med stöd av Centrum för arkeologi i VU universitetet i Amsterdam. Denna forskning ledde till publiceringen av boken av Gert Jan Paul Crielaard "greker och infödda i Amastuola '. Regionen Puglia, i 2010, delas förverkligandet av detta projekt samtal “God praxis för skydd och utveckling av jordbrukslandskapet, även för turismen”.

Du kanske undrar hur jag kom till honom. Svaret är enkelt, som följde mig känner mig och den typ av människor jag älskar att träffa, och med vilka konfrontera. Peppino Montanaro, med sin erfarenhet och sin erfarenhet, bekräftar min övertygelse för att lyckas med projekt.

Familjen först. Hustrun Rosaria och hennes barn Ilaria, Donato och Filippo, med sina makar Joseph, Anna Raffaella och var och är det riktigt tryck som tillät honom att gå vidare. Den’ som uppstår från dem styrka att övervinna de hårda tider. Familjen, för dem som har turen att ha, genom sitt arbete och att erbjuda så att du kan bygga ett "bo’ i de mörkaste timmar.

Kreativitet, uppfinningsrik och tenacia. Före mötet, Jag lyssnade på hans son Josef tillsammans medan jag pratade med en man från söder som, att starta eget företag i 1984 Kikau med aluminiumramar, på ett avstånd av elva år har förvandlat företaget till ett aktiebolag med investeringar inom utvalda sektorer i territoriet. Vissa projekt har genomförts, som för Cantina Amastuola, och vissa pågår efter förvärvet av masserias i återhämtningsfasen. Program i logi, främjande av territoriet, editorial produktion, utveckla verksamheten för försäljning av hantverk och livsmedels.

Företagen görs av människor. Väsentlig faktor för tillväxten i ett företag är kvaliteten på relationen med sina anställda. Peppino diskuterades också i detta. Mycket mer än anställda, människor att arbeta tillsammans göra laget för att uppnå goda resultat. Ensam är inte någonstans, tillsammans bygger vi.

Innovation och respekt för miljön. Adottare pratiche sostenibili a tutela di sé stessi e del territorio è prioritario. Den teknik och forskning är avgörande för kvaliteten, under förutsättning att de uppfyller de naturliga egenskaperna hos de produkter. Detta är en politik för Amastuola. Ett exempel är användningen av den Scholander tryckkammare som, till förmån för druvan, ingriper med bevattning endast när det behövs och samtidigt förhindrar avfall. Efter denna tanke alltid, används en återvunnen glasflaska ljus, och ett skruvlock av aluminium, RICICLA material enligt 100%, med ett speciellt membran inom vilket garanterar den rätta mikro syresättning vin fastställd av Institutionen för livsmedelsvetenskap i Udine.

Känslan av tillhörighet. Att tro på territoriet och känna igen en del av det är viktigt att ge det vidare till dem som besöker. Om jag tror uppriktigt på något som jag kan förmedla min passion för att dela den entusiasm. Den dagen jag hörde.

I slutet av vår chatt, innan vi säger adjö, Jag gjorde en förfrågan till Peppino: Jag bad honom att visa flagga italienska gård i vanlig syn. Detta för mig, Jag tror på människor som arbetar tillsammans för en verklig förändring, skulle vara ett viktigt tecken på tillhörighet. Utomlands är det en anpassad, I Italien är det bara under idrottsevenemang. Jag vet att många inte känner sig representerade, eftersom de ser i den staten institutionella. Fråga om perspektiv. För mig representerar flaggan i landet och de människor som arbetar italienska. Jag vet inte om jag kommer att tillfredsställa Peppino, för några lovade mig att vi kommer att tänka på allvar.

Jag skrev om mitt möte, som jag brukar göra, som jag har levt veta territoriet och folket. Peppino Jag kände mig särskilt nära att dela tankar och livsstil. Idag känner jag mig närmare honom och hans familj. Några dagar, efter en lång tids sjukdom, hans hustru Rosaria låt. Hon är en del av hans planer, och detta kommer att fortsätta att leva i dessa länder.

www.amastuola.it –  www.turismoecultura.it

Video av Sabrina Merolla, producent och värd för bra vind

Jag älskar att lyssna på naturen, kanske det är därför min ande känns sydligaste syd, där intensivt uppfatta hans samtal. Jag var nitton när jag insåg, Jag träffade Puglia, kärlek vid första ögonkastet.

En region med en kustlinje på 800 km, den längsta och mest varierade i Italien. Långa stränder omväxlande med klippor, calette, tall och enbär skogar. Det finns två nationalparker: en av Garganos och Alta Murgia. Tre Aree Marine Protette: Torre Guaceto, Tremitiöarna och Porto Cesareo. Sexton statliga naturreservat och arton regionala skyddsområden. En biologisk mångfald för att bevara och skydda.

Torre Santa Sabina

Den’ i detta land som jag tillbringade min senaste semester, mellan Bari och Brindisi, Taranto.

Mine är ett hektiskt liv, gått mellan natur, kunskap och upptäckt. Sanningen är när vi älskar det vi gör, inte annorlunda än tiden mellan arbete och semester, perched något icke esclude annan.

Torre Santa Sabina

På den tiden såg jag gamla vänner, och jag har träffat nya. Många känslor, som den dag då, i havet i Taranto, under en plötslig storm båttur fick mig att inse hur mycket kan vara högt och fränare hav.

I dessa stunder såg jag rädslan, men också modet hos en kvinna, Aurora, som introducerade mig till sin sida och den känsliga och ömtåliga, beslutat och fastställt att en kvinna som vet hur man ska reagera på problem.

Mare i Burrasca – Pier St Eligius (Marina Taranto)

Efter stormen har jag inte haft att missa Friselle havsvatten framställd som en gång gjorde fiskarna Salento.

Friselle havsvatten

Tillsammans med Catherine, Jag träffade en kvinna som nonchalant promenera längs stranden i Torre Santa Sabina, Jag besökte platser som länge har velat se. Efter att ha talat länge, uppmuntrar mig att komma från klipporna för ett dopp, en enda rekommendation: “Cynthia, denna plats vid liv med andan i södra.“

Vår turné startade i Polignano a Mare, en pittoresk by uppe på en klippa med utsikt över havet. Många minns honom för att vara födelseplatsen för Domenico Modugno, Jag minns särskilt poesin i landskapet.

Polignano a Mare

En glimt av Polignano a Mare

Klippan i Polignano a Mare

Samtidigt reser jag vilja dela tankar och foton på nätet. Den’ så att människor som följer mig i min resplan, samt skicka värme och nostalgi av de länder som har tvingats lämna, ge mig råd och direkt mig. Ett mer intensivt sätt att leva resan.

Tack vare den information Emanuela kommentar på ett foto, Polignano jag smakade för första gången på Granite med vispad grädde och kaffe "Supermago Frost ', en glassbutik i den historiska grundades av Joseph Campanella 1935.

Iced kaffe med grädde och Supermago Frost

Nästa stopp var i San Michele Salentino, i provinsen Brindisi. Ett land där ungdomar vill ventilera sin poesi med riktiga attacker poetiska’ skrivet på väggarna.

Attack poetisk i San Michele Salentino

Attack poetisk i San Michele Salentino

Attack poetisk i San Michele Salentino

Efter dikten berättelsen. En Brindisi, som i alla städer i Apulien, det finns mycket. Här jag besökte Duomo och kolumner, alte ben 19,20 meter, symbol för staden och i slutet av Via Appia.

Katedralen i Brindisi och pelarna symbol för staden

Detta är delstaten ravinerna. Vännen Rosana Tinella introducerade mig till en av Mottola. En ravin består av en serie av grottor uthuggna i berget, som rymmer tre stenkyrkor full av graffiti högmedeltiden.

Gravina di Mottola

Mellan besöken, och den andra har jag inte haft att missa en maträtt av orecchiette och drog sig i tomatsås med färsk ricottaost, tillsammans med de traditionella skivor av vattenmelon. Katarina berättade för mig att denna mix av olika storlek deg bereds tillsammans med flit för ett bättre utfall av skålen.

Strascinati gift och orecchiette med tomatsås och färsk vattenmelon

Vi kunde inte missa en kväll tillägnad Pizzica. En mycket gammal traditionell dans av Salento, som hänvisar till den rörelse som gav hjälp till kvinnor som plockade ur fågelspindel, Salento term för att indikera tarantula.

Den Pinch

Det finns föreställningar om att naturen har att erbjuda och att du inte kan förlora…

L'alba Torren Santa Sabina

Solnedgången i Specchiolla

Molnen skiftar i rosa i Torre Guaceto

Månen glints av silver i Carovigno

Om jag blundar, sinnet och tankar går ut till landet. Jag saknar dess Trulli och sina vita hus, dess hav, klippor och vilda stränder. Jag saknar de olivträd, den röda jorden, kvitter syrsor och cikador. Jag saknar doften av fikonträd bränd av solen, blommor med ljusa färger, stenmurar och ljudet av vinden ...

Trullo i San Michele Salentino

Specchiolla, Carovigno

Olivlund i Carovigno

Blommor av Brindisi

Blom kapris

Korall på Pier St Eligius i Taranto. Effekter av förändrade temperaturer som gör att du tror…

Blommor av Brindisi

Blommor av Brindisi

Anläggningen av fjärilar

Stenmurarna

Den Gravina di Laterza, en kanjon av extraordinära skönhet som nyligen, under besöket av’Farm Bell vän Paolo Barberio, Jag hade nöjet att besöka. En djupt snitt i provinsen erosiv Taranto som sträcker sig över en längd av 12 km, med ett djup av ungefär 200 meter, och en genomsnittlig bredd på 400.

En plats som lämnade mig andfådd, och jag har upplevt sitter på marken lyssnade till vinden med tanke på dess enorma kalkstensväggar. Omgiven av frodig Medelhavet vegetation, Jag bodde de stunder i djup meditation. Kanske för att några år jag gör en resa accelererat med mig själv. Jag tror att det är ute efter att tystnad vila i frid, och det finns bara leva i kontakt med naturen.

Bär ord Thich Nhat Hanh, Monaco och poetisk buddhista Vietnamita.

"Jag gillar att gå ensam till landet körfält, mellan ris växter och vilda örter, att placera en fot efter den andra med omsorg, medveten om att gå på detta underbara land. I dessa stunder, att det är något magiskt och mystiskt. Vanligtvis tycker vi att det är ett mirakel att gå på vatten eller i luften. Jag tror i stället att det verkliga miraklet är att gå på jorden. "

Den Gravina di Laterza

En särskilt skyddsområde område av gemenskapsintresse som heter “Område av ravinerna“. Det enda stället i Europa där bon Gam, den minsta gam vars namn härstammar från dess benägenhet att livnära sig på resterna av nötkreatur. En rovfågel närvarande från mars till september vingspann på omkring 170 cm.

Under årstiderna, det finns många växt-och djurarter som lever här vildmark. En rad av färger och dofter som, är inte den avete occasione, Jag rekommenderar att du besöker följande olika vägar tillgängliga för fler.

E "på detta område som kommer den extra jungfru Paul. En produktion av ekologiskt jordbruk i hjärtat av landet av raviner som fortsätter i generationer.

En enbär träd femhundra år – Farm Bell

Laterza är inte bara känd för ravinerna och olivträd. Dess bröd, producerad av bagare laertini, är känt för kvalitet som garanteras och skyddas av konsortiet med samma namn.

Efter en gammal ritual, bakas i ugnar som värms med ved arom som ger den unika egenskaper.

Ett recept i arv från generation till generation som tillät staden Laterza att gå med i föreningen City of Bread.

Bröd Laterza

www.oasilipugravinadilaterza.it

Tills en kort tid sedan var jag involverad i organisationen och optimering av resurser, faktiskt jag fortfarande, eftersom jag tillämpa dessa principer i allt jag gör.

Idag börjar min utmaning här.

Under de senaste månaderna har jag varit i Taranto, en Crotone, och Pozzuoli, Fiumicino ... ja jag har varit på platser i havet, men särskilt på platser tillägnad fiske. För att bättre förstå detta område, Jag försökte närma försöker organisera en exit kväll med fiskare, att följa deras arbete, att förstå att prata och leva med sina. Tyvärr är mistral inte gynnat mig, upprepade gånger blockera mina planer.

Jag är en hård chef, vissa skulle säga ett brushuvud, i själva verket är en passionerad och idealistisk, och ge inte upp lätt. Just av den anledningen har jag fortsatt att fördjupa ämnet för att förstå .... Jag gjorde det i Neapel, i Taranto, Crotone och i Fiumicino. Jag stannade och pratade med dem, några var försiktig, medan andra, efter att ha insett mitt verkliga intresse, Jag förklarade.

Människor slogs, streckad, trött, nästan gav upp på sakernas tillstånd, människor att lyssna på. Jag är väl medveten om att svårigheterna i vardagen är mycket annorlunda än att skriva och prata om.

Jag älskar mitt land och dess folk, prata med dem live på territoriet, i nord sud. Jag stöder den passion och entusiasm, även om det ibland innebära påfrestningar på de besvikelser. Men det är en fråga om sekunder, eftersom bara en axel att "få mig att agera och reagera’ det enda sättet att jag: Folk lyssnar på mig och uttolkare av folkets röst, en som fungerar, i veri Italiani.

Som sagt steg till steg, eftersom jag vill förstå ...

• I Italien finns det cirka 7450 km kust, men fisket är döende. Något är fel, något jag inte kan förstå, särskilt i kristider som denna, att optimera det vi har kvar bör vara en prioriterad fråga. Någon kommer att definiera tråkigt, kontinuerligt även pratsam betona, i det jag skriver, samma begrepp.

• I Italien, mode, Turist, l’agricoltura, fiske, mat och vin är de ledande sektorerna, och som sådan bör gynnas mest av deras vägar. Tyvärr är det inte så. Jag förstår fortfarande inte ...

Dessa varma dagar, dagar av djup kris. Det finns ingenting om andra spel som driver avlönade politiker från Italien som fungerar, att om jag minns väl! Jag vill inte prata om sin, mi logora, mi la bharti, Jag tycker att det är meningslöst och frustrerande. Jag vill prata om våra produktioner, på italienska, sina vedermödor.

Jag upprepar ett stort antal, vårt eget välstånd och som sådan bör värderas. Vi har 7450 km kust, men fisket är döende.

De säger att i Mazara del Vallo på senare år genom 380 fartyg har lämnat 80, Fiumicino sju år sedan fanns det 45, Nu finns det 25, Crotone händer samma sak. Fiskarna är på knä. Det förstör en av de viktigaste ekonomiska.

De säger att i slutet av september för en månad kommer det att finnas en biologisk vila för återplantering av haven. ETT fortfarande för trålning men bara detta gäller de fartyg. Sluta inte den lilla fiskebyn. Men jag frågar, är verkligen små? När en liten fisknät använde en och en halv hög mätare och, nu kommit till 12 meter. När de stannade för att 3 miles i havet, nu stannar vid 10…

Varför inte stoppa alla, och inte en per mese, men för ett år! Och sedan, eftersom de tillåter utgångar 14 malm i sto! Bör få en maximal 8 timmar! Det säger för fiskarna, de som älskar havet, de som inte utnyttjar.

Deras första problem är den höga kostnaden för diesel, den andra är den byråkrati och institutioner som inte hjälper dem som de ska, det tredje är det olagligt ...

Peppino är förtjust i att säga… "Com dsc u cor Toq"

Peppino, första skomakaren och sedan restaurateuren. Det hela började 1969 när, ärva en Trulli inte långt från centrum av Martina Franca i Taranto, beslutat att ta sin hustru med en catering verksamhet bygger på husmanskost, typisk för området.

Den 3 giugno scorso hanno festeggiato cinquantasei anni di matrimonio. Da questa unione sono nati tre figli, varav två arbetar med honom aktivt i lokal familj, den "Trattoria av Wheels ".

Jag har känt Giuseppe Ceci, Peppino, i en sommarkväll inte så länge sedan. Jag har fört vänner efter en promenad i den vackra Martina Franca, elegant stad med en rik historia i hjärtat av Valle d'Itria. Den Prof.. Piero Marino minns det väl:

“QVarious UI Scheduler e barocco " titeln i juni '97 tidningen Bell'Italia "om den gamla staden Martina Franca. Det var den klass av herrar som, under andra hälften av sjuttonhundratalet, decise di rendere visibile la propria potenza economica avviando un processo di ristrutturazione e abbellimento delle vecchie case ‘a corte’ (litet masseriole i landet), som var bostäderna för herrarna.

Landet blir, som genom ett troll, i en autentisk museum utbredd: portaler barock och rokoko, prydd med snirklar och caryatids, capitelli corinzi e piccoli satiri, dot gatorna i staden. Buktad och eleganta smidesjärn balkonger PEEP från toppen av byggnader. Inredningen i bostäder är inredda med fresker i hallarna för mottagning, till amorösa möten, en liten musikaliska konserter.

–

Det var dags för middag, och önskan att tillbringa en kväll på en lokal restaurang och rik historia har gjort valet falla på en Trattoria de som jag gillar, de med stort S, sådana där luften är varm och välkomnande…

Med Peppino tas upp direkt i samklang. När jag lyssnade på hans berättelser jag såg uttrycket i hans ansikte typisk för de män som levde med passion, mellan arbete och många uppoffringar. Egentligen jag missade något, men bara för att dess nära prata i tarantino inte har tillåtit mig att förstå allt.

Att Peppino var ett liv i stor passion för marken, för livsmedel, men också för historia. När han insåg att mina intressen liknade hans, mig "bokstavligen tagit vid handen" leder mig att besöka hans museum. En rik samling av historiska artefakter som fick mig att tappa bort tiden fram till, kallas för middag, Jag gick med vänner vid bordet. Den natten var riktigt tröttsamt för mig att sitta ...

Inte bara Angelo, hans son, Jag pratade med honom. Jag gjorde också en annan ängel, i detta fall sin brorson.

Cynthia, min farbror är en enda man, un’ instancabile lavoratore vissuto all’insegna del sacrificio e del rispetto altrui. La sua simpatia è contagiosa. E’ un uomo umile che trasmette serenità, ett bra exempel för oss alla. Jag minns för några somrar sedan , när, i restaurangen av sin farbror Peppino var iscensatt en underbar show, så oväntat och plötsligt, en av de bästa minnen av mitt liv.

ERO till middag, sitter vid ett bord framför Trullo med ett par av mina musikervänner Veneto. I den unika atmosfären, med cikadorna i bakgrunden och under en stjärnhimmel, degustavamo in allegria tutto ciò che di buono la dolce zia Graziella aveva preparato. Mina vänner var glada och lyckliga över att ha upptäckt Puglia, både för matlagning och för tekniken. Helt plötsligt bestämde de sig för att ge oss något i utbyte mot. De bad om en gitarr som vi fick i ungefär en halv timme ... och här är det magiska! Iniziarono a suonare dando vita ad un concerto inaspettato. Al tavolo cantavamo tutti, och mycket långsamt de andra mecenater kontaktade oss för att bilda en enda kör av röster och applåder.

Sotto quella luna tutto sembrava surreale… Siamo andati avanti per ore, till sent på natten, eftersom ingen ville lämna, ingen ville bryta förtrollningen att musiken hade skapat. Det ett dyrbart minne som jag bodde i en magisk plats. I miei amici erano il chitarrista Marco Anzovino e la cantante Marnit Calvi.

Jag också glöm kvällen passerade dem… Att säga adjö Peppino berättade: "Cynthia, den rumaste cuntente?"Mitt svar var ett leende, decisis och huruvida!

Recept: “Musslor arraganate till Tarantina”

Med tiden lärde jag mig att uppleva de städer du besöker walking långsamt, dag och natt, tittar på den mest dolda, och stunder av verkliga livet…

För några nätter sedan, i den vackra och pittoreska Taranto, Jag såg fiskare anställda i omorganisationen av sina båtar. Jag lyssnade på dem medan glatt utbytte skämt med varandra. Sanningen att säga visste jag en liten sak, Läs lite ... åtminstone tror jag "här vad de sade:

"Cata, quann'u make arriv'a quarantina, lass'a mugghier och S'N finns i källaren, quann'a mugghier arriv'a quanrant'ann lass'u Marit och s'pigghi'a Giuann. "

Jag översatte det innebär: "Cataldo, när hennes man kommer till fyrtio försummar sin fru och går till källaren, då hans fru vid fyrtio du måste bara vara en ... John”. La saggezza popolare eh… 😉

Varje gång jag stannar för att titta på, Jag tror fra mig och mig, det jag vill leva för en natt det verkliga livet för fiskarna på en fiskebåt. Förr eller senare är jag säker på att jag kommer. Detta är nu mitt liv, det vackra livet som jag har stulit mitt hjärta…

För nu är jag glad att prova sin fångst. Här rapporterar jag ett enkelt recept typisk Tarantina jag smakade Ponte Vecchio Restaurant, i en vacker kväll med en unik ...

Musslor arraganate till Tarantina

Börja med att berätta att "arraganate" i tarantino medel “gratinate”.

Därför, köpta musslor, Jag skulle ta den till bilar eftersom jag älskar dem!  Jag rekommenderar dock, De är vackra färska!

När du öppnar dem för att rengöra rå, predisponetele och en halv skal på en bakplåt.

Bered därefter degen för fyllningen, blanda väl i ströbröd med olivolja, i det här fallet Pugliese, och det är bra jag rekommenderar! Unirea Pepe, persilja, och pecorino ost till smak (ingen försäljning).

När knådas väl ihop fyllda musslor, och passera pannan i ugnen i 10 minuter av en 220 grader.

La mia Amica Mary Palumbo, Tarantina DOC, rekommenderas som ett alternativ, för dem som älskar att känna den fulla smak av musslor, inte att lägga osten ... Smaker är smaker! 🙂

Jag Jag smakade med ost ... Jag försäkrar er, en behandling!

Produktion av Black Musslor Tarantine är den äldsta och största i världen.

Jag Tarantini implanteras, och därmed lära sig att de flesta av världens odling av musslor. De av Taranto, erkände också för formuläret, har nu blivit saltare eftersom den odlas i Stora havet. I själva verket är den Vera Cozza Taranto som av Mar Piccolo, område för närvarande opraktiskt för föroreningar. (cit. Mimmo Modarelli)

____________________________

Ponte Vecchio Restaurant

Piazza Fontana, 61, Taranto